I mitt gymnasium fanns en historielärare som var mycket uppskattad av eleverna på grund av sin förmåga att levandegöra historien med olika, ofta rätt originella metoder. Något jag minns särskilt väl är det sätt han valde att åskådliggöra slaveriets grymheter på: utan närmare introduktion av ämnet bad han oss flytta pulpeterna och stolarna till ett hörn av klassrummet, och sedan sätta oss på golvet enligt hans anvisningar. Det blev trångt, väldigt trångt, och jag kände mig illa till mods. Efter en stund fick vi återvända till våra platser, och vi informerades om att slavarna som fraktades över Atlanten hade haft just så här mycket utrymme till sitt förfogande, under de 1-2 månader som resan tog.
Jag är inte en särskilt känslig eller empatisk person, men minuterna jag tillbringade inträngd mellan mina skolkompisar på golvet fick mig, och säkert också alla andra, att konfronteras med en viktig fråga: hur kunde man göra så här mot människor? Det verkade fullständigt obegripligt.
Då jag bekantade mig med materialet från grisfarmerna och översatte texter om köttproduktionen försökte jag ibland leva mig in i grisarnas situation. Jag föreställde mig hur det skulle vara att tvingas leva på en yta vars storlek motsvarar ett tidningsuppslag. Jag funderade på hur väl jag skulle klara av att inte få vända på mig under flera veckor, eller leva i en extremt smutsig miljö, omgiven av flugor och döda artfränder. Frågan jag ställde mig var: hur kan någon vilja göra något sådant mot en levande, kännande, intelligent varelse?
Jag har nu själv jobbat som lärarvikarie ibland, och jag ser fram emot den dag då jag kan be mina elever ställa sig på en uppslagen tidning för att sedan berätta om massproduktionen av djur som var vanligt förekommande ännu i början av vårt sekel. Jag ser fram emot att kunna ställa frågan hur kunde vi göra så här mot djuren?
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Själv är jag uppväxt på en bondgård i Östebotten på 60 talet. På den tiden var det vanligt, att det fanns både kor grisar får och höns på samma gård. Det jag kommer ihåg allra bäst från barndomen är uppmaningen att, om djuren har det bra, så blir det resultat. Kommer också ihåg producentorganisationens målsättning på 70 talet,att bevara familjejordbruket som modell för landets livsmedelsförsörjning. Min uppriktiga åsikt är för ett bevarande av småskalig produktion dels för miljön och djuren dels för jordbrukaren. Men jag tar avstånd från all vanvård av husdjur i alla dessa former. Men Jag kan ändå inte låta bli att ge en känga år djurrättsaktivisterna, jag tror att delar av filmen är manipulerde!!! Har 30 års yrkes erfarenhet som sammarbetspartner till nöt och svingårdar, har aldrig någonsin sett döda djur som legat längre än några timmar.
VastaaPoistaHej, och tack för din kommentar! Nu är det ändå så att till och med en polis som är specialist på bildmanipulation konstaterat att materialet inte är manipulerat.
VastaaPoista